kär, ja! 

Jag är så kär, jag kan knappt beskriva för er hur mycket denna kille betyder för mig. Han pushar mig att utvecklas. Vi stöttar varandra till att utvecklas till våra bästa versioner av oss själva. Det är killen jag vill leva mitt liv med, killen jag vill skapa familj med i framtiden & stå vid altaret tillsammans med. Jag kan inte se mig i någon annan framtid. 

Kan garantera att de såklart inte alltid är tipp topp, vi har olika åsikter om vissa saker & visa saker som är självklara för honom är inte självklara för mig. Men det tar inte många minuter innan vi står och kramas när en konflikt skett. Det händer inte allt för ofta att vi hamnar i en konflikt. Men självfallet uppkommer det stunder också. Har svårt att tro att ett äkta förhållande med kärlek aldrig tjafsar ibland. Rätt normalt så vi är inte unika. 

Vi är så lika men ändå så olika på många plan, det är både på gott & ont. Men mest på det goda. Eftersom vi är inte kan leva utan varandra. Han får mig fortfarande att bli pirrig i magen när jag ser honom. Jag föll pladask då jag såg honom första gången för snart 6 årsen. Jag blev kär i första ögonkastet. Trodde aldrig jag skulle bli så kär eller förälskad i en kille på det sättet. Han får mig att känna mig trygg, får mig att vara så lycklig på så många plan. Han är tamefan det bästa som finns. 

Vi har vårat fina boende, våran älskade lilla vovve & vi har varandra. Min lilla familj. 

Kärleken är obeskrivlig & att jag älskar honom mest av allt det har ni säkert redan förstått! 

Är ni kära? Är det någon som känner igen sig i min text att man kan älskar någon så mycket att man nästan spricker?! 

Love //paulina